Vet inte om jag har så många läsare kvar här på bloggen. Men vill ändå skriva detta inlägg. Som ett avslut på min viktminskningsresa och början på ett nytt bloggade, hålla-vikten-bloggen.
Det hela började i november 2008, jag sökte efter ett gym nära min sambos jobb och sprang på Itrim på nätet. Hade sett det tidigare men visste inte alls vad det egentligen var för ställe. Surfade in på deras hemsida och insåg att det inte var något för min sambo utan istället ett klockrent ställe för mig. Jag hade drygt 20 kg övervikt som jag kämpat med genom året, med både gott och dåligt resultat. Från viktväktare till viktklubb och GI-metoden. När jag funderade lite mer på Itrim så kom jag på att en jobbarkompis till mig gått där för ett par år sen. Minns att hon rasade i vikt!
Jag bestämde mig att gå till Itrim på ett infomöte. Jag tog med mig sambon, för att jag ville att han skulle vara närvarande i detta. Han har ingen erfarenhet av överviktighet och jag kände att han måste få känna hur det kan vara. På mötet var det vi och någon till. Träffade min blivande coach M för första gången. Sa att jag skulle bestämma mig under veckan, det var ju mycket pengar det handlade om… 850 kr i månaden i ett helt år. Men efter några dagar så bestämde jag mig, jag kör!
Den första advent tränade jag mitt första träningspass på Itrim i Enskede. Kommer så väl ihåg att jag inte kom i mina gamla träningskläder utan fick använda ett par skruttiga vindbyxor som var så tajta i benen och i midjan. Hade en stor t-shirt till och en tränings-bh som var några storlekar för liten och rejält urtvättad. Men träningspasset gick bra. Insåg att min kondis var nästan i botten. Här fanns det att jobba på.
Julhelgen kom och i mellandagarna köpte jag mina första pulverdrycker på Itrim. Laddade inför starten och den 1 januari åt jag min sista måltid för ett tag framöver. Min vikt var då 90,5 kg. Den 2 januari åt jag min första pulvermål och hua, det var sjukt äckligt! Hur ska detta gå? Hur ska jag kunna leva på det här i tio långa veckor? Men jag gav inte upp. Detta skulle bara gå vägen. Detta var min sista chans att bli normalviktig (ja, det kändes så efter alla försök genom alla år).
Jag stretade på och det gav resultat, snabbt resultat! Efter en vecka hade jag tappat fem kilo! Till min födelsedag den 24 januari hade jag gått ner 9 kg och min älskade familj serverade mig en härlig gurktårta på sängen. Åt lite gurka då och då för att få tugga och det innehåller mest vatten.
Efter sex veckor kom jag i en dipp, eller snarare vikten stod still. Jag gick ner några hekto i veckan trots fullt pulvrande och ingen mat. Då höll jag nästan på att ge upp. Var så less och ledsen på allt vad pulver och icke-mat hette. Fick ta ett extra pepptalk med min coach M och efter det så vände det. Jag fick ny gnista och sen började vikten rasa igen.
Den 13 mars gick jag i mål. Jag hade ätit pulver i tio veckor och det gav resultat, ett väldigt bra resultat – minus 19 kg! Jag åt min första måltid; skinka, kokt potatis, paprika och tomater. Det godaste jag ätit på flera år. Potatisen var så söt och god, en simpel kokt potatis…
Nu började ett nytt liv. Det kändes som jag fick ett liv tillbaka, kunde vara social igen, kände att jag var med i gemenskapen. Jag njöt av att kunna äta lagad mat. Åt nu pulver två gånger om dagen och vanligt mat två gånger om dagen. Höll mig till 2+2 i en och en halv månad sen var jag klar. Gick inte ner så mkt mer i vikt men kroppen förändrades. Jag fick mer muskler och hade en fettprocent på endast 26,9, vilket är jättebra. Jag var i mål, lycka!
Framförallt så fick jag köpa nya kläder. Fina kläder i storlek M och även S ibland. Vilken känsla!
Under våren började med en ny träningsform, jogging. Helt underbart och enkelt. Jag joggade under våren, sommaren och hösten två till tre gånger i veckan. Har en favoritrunda i skogen här bakom, blir lycklig av att jogga. Min kondition är på topp och min vikt likaså. Den sista juli, efter alla semestrar så låg min vikt under 70 kg. Jag hade allstå tappat lite vikt under sommaren.
I början av september så opererar jag min fot, en sena i foten som var av. Detta betyder gips i en månad och stöd-stövel i ytterligare en månad. Ingen träning och jag mår dåligt pga det. Kroppen slappnar till och jag går upp lite i vikt. Det är svårt att hålla sig till rätt mat och jag glider lite ur ramarna.
Fortsätter gå på gruppträffarna på Itrim, de är nu bara en gång i månaden. Det är många som fallit ur gruppen, vi är nu sex stycken kvar bara. Men vilket järngäng vi är!
Nu i slutet av december har jag börjat träna lite smått på Itrim. Har haft svårt med träning eftersom jag har en fot som inte mår som den ska, kör sjukgymnastik och längtar tills jag kan ta en schysst stavpromenad och kanske en joggingtur till våren…
Har lagt upp en plan över hur min jul ska se ut med mat, träning och frestelser. Ska inte gå upp något i vikt och kanske till och med gå ner lite, hoppas jag. Väger nu 73 kg, vill ner till åtminstone 71. Detta ska gå med hjälp av träning och rätt mat. Bara jag kommer igång med träningen så kommer det gå vägen!
I februari kommer jag börja i stabiliseringsgruppen, ett ytterligare år på Itrim. För jag ska aldrig någonsin mer bli överviktig. Så det så!
Med detta vill jag önska er alla en riktig god jul och ett gott nytt år!
Kramar.
13 år sedan
