Världens godaste muffins

Igår, efter Vårruset (som för övrigt gick galant och det känns inget i benen idag heller), var det en av tjejerna i vårt gäng som hade bakat muffins. De godaste blåbärsmuffinsen och jag tog en. Jag tog en muffins, med gott samvete och utan att må dåligt över det efteråt.

Har tänkt mycket på muffinsen sen dess. Var det värt det? Gjorde jag rätt? Skulle jag kanske stått över?

Och, nej, eller jo kanske jag ska säga. Jag gjorde precis rätt för mig just nu. Jag ville ha den, den var supergod och det var bra sen.

Har kommit ett steg närmare ett ”normalt liv som en normalviktig människa”. *bockar av*